{BlogDescription}

En sista gång.

Hej igen,
jag kanske får meddela tydligare.

Men Hanam andas inte längre.
Det finns för mycket historia här,
det börjar bli tungt.

Jag får ge direktioner,
pilar och små stigar utav sten.
Så ni hittar till det som precis fötts.

För ni är ju nån,
eller några.

Som faktiskt kommer tillbaka.

Tack.

Avant Les Hommes

2012-02-06 @ 19:36:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

konsten att bara vara.

Vi satt i göteborg och blickade tillbaka,

jag sa ".. jag känner inte igen mig. Det är en helt annan människa".

Jag fick en känsla av obehag.

Fosterställning,

rynkad panna,

åska.

Du svarar med ett leende.

26 september 2008,

jag kallade det thomastajm,

jag såg candy för första gången,

kupolen & veronica maggio,

hah.

Det här,

den här,

får ett slut nu.

Den försvinner inte,

för jag vill inte radera någonting.

Men ni vet känslan.

Jag har aldrig gjort det förr,

jag lägger aldrig svart på vitt.

Jag springer,

gömmer mig.

Stänger igen och blåser ut ljusen,

tänder nya.

Glömmer.

Men till slut,

kommer allt ikapp.

kom ihåg det.

2012-01-17 @ 01:15:31 Permalink min kreativitet Kommentarer (0) Trackbacks ()

0203

Gå, stick ut och gå sönder.

barcelona samlar blod på sina stränder.

Få nog och fly sen hemåt,

men be mig aldrig sy ihop all hud du tappat.

sök upp mig när du spricker,

ställ dig rakt under mitt tak och öppna munnen

kom, blunda, böj dig uppåt,

sen låt mig läcka in som droppar tills det händer.

dom skjuter ut från vår hud

som spjut

som två bevingade djur

kom nu

två vita vingar

Håll mig trofast i handen,

tills att dånet har dött ut från alla städer

Se bomberna som fjädrar,

faller tyst och seglar ner från en blå himmel

du ser framtid som casandra

stearinljusen dom fyller in varandra

ligg ner och låt mig prata

lyssna tills du blöder sen så låt mig vara

dom skjuter ut från vår hud

som spjut

som två bevingade djur

kom nu

två vita vingar

simon norrsveden

två vita vingar

2012-01-09 @ 02:03:52 Permalink Musik Kommentarer (0) Trackbacks ()

2253

2012-01-08 @ 22:54:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Simon Norrsveden aka Ylva Bulldozer.

Hon sa att jag har aldrig nånsin träffat någon som du.
Där jag ligger i hennes säng fullt påklädd, Kostymen har jag på det är ju lördag
Och följde med dig till en fest jag aldrig annars hade gått på?
Jag märker ganska snabbt att hon ej känner mig så väl, om hon hade gjort hade hon varit mer försiktig.
Jag märker ganska snabbt för hon skrev brev till mig igår, och jag hatar mig för jag vet att jag, jag kommer svika

Jag ser henne i ögonen sen ställer jag mig upp och jag vänder mina fickor ut och in.
Mina pusselbitar faller över hennes golv och det är nånting jag inte har berättat.
Hon sätter sig på golvet och ser över det jag har och hon börjar fast jag vet att det är hopplöst.
Jag sätter mig i fönstret som så många gånger förr, för att vänta på att de ska inse det är lönlöst.

Ändå har hon jag inte sett på många år så jag chansar och jag ber att hon ska pussla.
Hon har nåt i sin blick jag inte sett på många år så jag ser på henne och manar henne ”pussla”.

Bitarna är brända, de är trasiga och så. Dom är snea, allt för små och allt för stora
Tro mig när jag säger jag har försökt i 20 år. Jag har aldrig lyckats lösa mer än halva
Hon måste fått en flisa i sitt öga eller nåt, de är våta och de skär mig in i märgen
Hon snyftar till mig tyst att ”detta kommer aldrig gå”.
Och jag småler när jag nickar i förståelse

Hon skrev till mig igår att det är nåt jag inte vet. Det var nånting som hon skämdes för att säga.
Hon skrev att hon fått sår på sina händer och sin hals utav bitar som var vassa och för tunga.
Hon sa att inte hon gav upp men att hon sen förstod, att den tyngsta biten måste hon få hjälp med.
När hon skriver så så har jag lust att ringa upp,
och be och be och be att hon kommer tillbaka.

2012-01-08 @ 19:39:06 Permalink Musik Kommentarer (0) Trackbacks ()

1902

A Song

COME, I will make the continent indissoluble;
I will make the most splendid race the sun ever yet shone upon;
I will make divine magnetic lands,
With the love of comrades,
With the life-long love of comrades.

I will plant companionship thick as trees along all the rivers of
America, and along the shores of the great lakes, and all over
the prairies;
I will make inseparable cities, with their arms about each other's
necks;
By the love of comrades,
By the manly love of comrades.

For you these, from me, O Democracy, to serve you, ma femme! 10
For you! for you, I am trilling these songs,
In the love of comrades,
In the high-towering love of comrades.

Walt Whitman

2012-01-08 @ 19:02:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()