suktar















bobbylong
johnmayer
jamesfranco
robertpattinson
jonkortajarena
johnnydepp

det

Du drog efter andan. 
”Universum expanderar precis hela tiden och det beror på oss.” Ditt adamsäpple rörde sig i halsen när du talade.

 

”Har du aldrig undrat över vart våra andetag tar vägen? Den luft vi andas ut stannar inte här, under molntäckena i atmosfären, den hatar att vara här. Det är vindarnas fel, luften får aldrig lugn utan måste vara någon annanstans. Hela tiden. När du andas ut får andetaget fart, uppåt, utåt. Lämnar den värld vi kallar vår, flyr genom atmosfären, väjer för meteorregn och ser stjärnorna falla på nära håll. Vår andning är dess räddning från vindarna och därute i den tyngdlösa rymden finns inga krafter som styr dess framfart. Det är som ett evighetslångt sommarlov i ensamhet.”

 

”Andetaget har ett mål, att skapa något nytt. I miljarder år har det levt på någon annans villkor, varit oförmögen att förändra. Nu vill det bestämma. Så efter att ha rört sig i ljusets hastighet genom världsrymden som resultat av avsaknaden av resistans stannar andetaget, någonstans i utkanten av universum för att skapa något nytt. En planet.

 

Det mörkaste, mest massiva du burit inom dig i hela ditt liv blir kärnan. Det tyngsta du har, hatet, hamnar längst in. Utanpå läggs din tunna lycka som bladguld, för att gömma det hemska i där inne. Ett ovärderligt skikt som det absolut inte får gå hål på, vad som än händer. Då kan människor bli galna och mörda elva miljoner andra på grund av deras religion.”
Du gav mig en menande blick och jag förstod att det gått hål på det tunna lyckoskiktet precis här under 1930-talet.

 

”Din förväntan blir den första vårdagen, din förmåga att se lösningar på problem blir gatlyktor om mörka vinternätter i Berlin, din hunger är äppelträd längs kusten och rädslan blir din ovilja att möta andras blickar på Untergrundbahn. Och ilskan, du vet den som bara inte går att kväva med tystnad? Den ostoppbara ilskan blir höststormar, de du hör när du ligger mellan dina lakan om kvällarna och väntar på sömnen som aldrig kommer.”

 

Det var höstkväll, vi låg med ryggarna mot ditt plåttak och såg vår samtid brinna ned. Jag hade en av dina grovstickade tröjor på mig, en som hade samma färg som himlen, djupblå. Om vi velat hade vi kunnat se hela staden härifrån. Gatlyktorna och neonskyltarna som markerade ut Untergrundbahn. Ja, kanske hade vi kunnat se ända bort till kusten och fruktträdgårdarna. Hela vår redan förlorade värld. Jag fyllde lungorna med kvällsluft och vit ånga steg mot stjärnorna när jag andades ut. Det hade redan hunnit bli oktober.

 

”Sorgen, vad händer med den?
Du log.
”Sorg, har du någon sådan?
”Det har alla som försöker leva här. Man kommer väl inte undan.”
”Sorgen orsakar skymningarna. Vore det inte för hoppet skulle det alltid vara natt. Hoppet blir gryningen som suddar ut stjärnorna och anledningarna till sorg. Gör dem osynliga, odefinierbara. Men du vet att de finns där, både stjärnor och orsaker.”



Himlen mörknade och regn träffade mig på vänster kind, precis ovanför överläppen. Jag blev rädd att du skulle skylla på regnet, klättra in genom sovrumsfönstret vi lämnat öppet och försvinna.

 

”Det kommer bli en lång, kall vinter, staden har blivit så tyst, ful och ödslig. Alla de där människorna där nere vet ingenting om det, de säger att staden är som staden alltid varit. De vet inte om att de bor i en spökstad. Bara du och jag kan se att allt redan är trasigt, att något saknas. Här uppe ser man allt.” 
”Saknad kan man lära sig att leva med genom en lång, kall vinter.”
”Javisst. Det är ju det vintrarna lever på, saknaden. Vi andas saknad allihop, hela vintern. Och man vänjer sig vid något som alltid finns i luften runt omkring en. Som syre.”
Dina svar lät alltid självklara trots att det egentligen inte fanns någon logik i alls i dem.

 

”Och kärleken då? Vad blir det av den?”
”Kärleken blir musiken som bryter den öronbedövande tystnaden i ditt sextiotalshus.”

 

Vi drog efter andan och någonstans alldeles för långt borta för att vi någonsin skulle veta om det eller märka någon konsekvens av det, skapades två världar fulla av vinternätter, höststormar och hustak att andas kvällsluft på.

 

 

härifrån.


Europa for ever

skratta ikapp med platsburkarna i amsterdam
rökrutan i Paris iklädd klänning.
vakna med solen i Nice
korka stenhårt 20krsvin i sängen i milano,
fett svettig och spilla allt.
traska budapest äckligt bakis,
bada till midnatt.
vakna full och bakis samtidigt i prag i en ett fittkallt rum med australienare,
smita ut och sitta utanför dörren pga nyckelbrist.
inse att pengarna är slut.
Raidar fannys dator och hittar bilder,
skrattar tårar och längtar.
fina tider, fina fina tider.

satsar


alla vill ha den


nu börjar matchen

längtar till funäs.
försöker skriva låtar tills dess.

"...with a bottom that's a trampoline."


Varför glömmer så många människor bort sin fantasi?
Jag kan erkänna att en fantasivärld kan vara det vackraste som finns.

MEN JA, han e man


han i bruna ögon


du är så långt från allt det som jag ville ha,
men ändå är det nåt hos dig som gör mig svag


if my phone's off you can page my ass

glider in på rådis imornkväll,
men innan det cruisar jag och sara genom falun på longboards tillsammans med massa andra brädåkare,
oooh det blir så FETT


detta är mina ledord.














och att jag flyttar ifrån mitt rum med 2/4 väggar är täckta utav fönster,
det gör lite ont i hjärtat.

men att jag får teckna på väggen jag får gör att det väger över,
och att man kan sitta i mitt framtida fönster gör det också lite lättare.
plus att jag har dalälven utanför trappsteget,
det gör det också lite finare.


och dessa bilder är mina ledord.



as long as we are flying, all these words aint got no end

Har levt med den här mobilen i två år nu,
eller var det tre?

men tur är iallafall att jag beställer en ny idag,
och för ovanlighetens skull en Nokia E7

jag, touch?
hahah ja det blir något nytt

2357


ive got my heart in my hands




beställde precis ett par Vans,
mina andra sneakers faller sönder.


sista nudå

Arvtagaren-serien skrivna av christopher paolini kan ju fan vara de mysigaste böckerna jag läst, lilla jag fantasylover höhö


såg nu att sista boken kommer heta "Inheritance" och släpps den 8 november, götte.
har bara väntat i två år nu hejhej

som i en dröm



min lilla nya älskling som är påväg hem till mig åh så fint ÅH SÅ FINT!

Iam a free elf baby

Såg precis senaste harry potter,

det var AWESOME, nu vill jag se nästa whoööt

endast vår tro var starkare.

sitter även på ett par runda Rayban, svarta converse, bok om bob dylan och en polaroidkamera.



jag och farsan nyfödda traderaälskare.

timeelapsed

Jag vann precis en auktion på tradera och det innebär att jag köpte mig en fullt fungerane Super-8 filmkamera.


för er som tänker "va i helvete är det" så är det en kamera som ger precis vad den här videon visar.
filmad med smalfilm som går att köpa så får man en redig 70talsfeeling med ljusflimmer och dålig focus.


100 spänn hahahaha wtf


i really wanna go out


Tidigare inlägg
RSS 2.0