Det finns egentligen inget att skriva.

Jag lånar böcker som fan nu för tiden och känner mig omåttligt poetisk.

Jag lever en dag i taget.

Gör inte vettiga saker, det ligger inte i min natur ( har jag kommit på )

Jag väntar. Förgäves känns det som ibland, men dagen är snart här då jag säger " hare borlänge, stoppa upp dina dalmasar i röven och känn dig utskiten och övergiven"

Jag kan snart inte vänta till den 27:e. JAG VILL HA MIN LÖN. Jag vill känna att jag har pengar för en gång skull.

Jag har aldrig sett så mycket film på en vecka som den här.

Är det nu jag ska skriva " vadå? "