tack du, vackra lilla pingla.





Hon lade sitt huvud i mina händer,
tittade på mig,
kurrade,
blinkade långsamt.
Sen försvann den lilla gnista som fanns i hennes ögon,
men jag visste att det onda var borta,
jag såg lättnaden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0