all we have is what's left today
har tränat som ett arsel i solskenet, städat och diskat, vikt och provat kläder från farmor, druckit te och pluggat.
jag har dock tendensen att ta "en break" från pluggandet cirkus var 10nde minut, så det är fett mycket kvar att göra. Sjuka är att jag har tappat stinget helt för skolan. Jag kan gå dit, sitta på lektionerna och lyssna utan att höra vad som sägs, och får vi uppgifter så gör jag dom inte. Det finns ingenting kvar! ingen kämparglöd eller vilja att gå ut med bra betyg.
Det känns liksom inte..
värt?
Gymnasietiden har bara passerat utan att läggas märke till. Jag har skjutit undan ångesten över alla måsten. Men, nu sitter jag här med rester upp över öronen, en ångest som minst sagt är påtaglig och är medveten om att hur mycket jag än kämpar hinner jag inte klart alla kurserna. Jag gör mitt bästa och gör klart det jag hinner. Jag kommer att vara stolt när jag står där på studentdagen.
Men, om jag kunde spola tillbaka tiden skulle jag ha gjort på ett annat sätt. Gjort andra val som gynnat mig till det bättre..
Men nu är det kort tid kvar. Kämpa på sötnos, skit i att det värt. För det är det kanske inte. Bara gör. Jag tror att vi kommer tacka oss själva längre fram i livet.
<3
åh hanna du är ju för himla go! och det stämmer så allt det du skriver, nu kör vi tills svetten rinner.
<3
