Idag var det en bra dag. Glädje spred sig vart jag än gick, jag såg på världen med lycka och det enda jag ville var att sprida glädje till allt grått. Jag visste vart jag var påväg och att dagen skulle sluta så som jag ville och natten skulle vara oändlig. Dock varar inte sådant för evigt. Två personer. Två personer lyckades dra ner allt jag byggt upp och värmen jag kände byttes genast ut.
Men så ringer du och jag klättrade upp en liten bit iallafall. Tack för det, du är väldigt optimistisk i ditt pessimistiska. Du bar på värme.

Nu har jag ont i huvudet. Jag tackade nej till mat pga ingen aptit trots att jag är hungrig.

Jag skulle vilja lägga mig ner och somna utan att vakna.

Men trots det vet jag att det här var inte sista gången.
Vi hittar en väg snart.

Jag lovar.