Jag tänker tillbaka till p&l 09. Jag minns att vi hade ett för litet tält. Jag minns att vi fick sitta i grus. Att värmen var extrem, att stråhatten var det bästa någonsin, att jag tappade mobilen på håkan. Jag minns att just håkans spelning var absolut den mest hårresande, närvbrytande och sinnesförvirrande spelningen jag någonsin varit på. Amanda minns du när vi gick rampage och dansade som om ingen såg oss? Jag minns att vi hade våran bästa tid någonsin.

Och jag tycker vi ska göra det igen.