letade i arkivet och hittade något jag skrev för två år sedan



tittar ut igenom fönstret
märker hur snön kastas från träden
den lilla bit snö
som slungas mot marken
som vad som helst


jag går på gatan
nere i stan
jag blir frälst av att se
hur tolvåriga pojkar kastar sten
de små bitar som kastas
precis som vad som helst


skulle kunna säga stopp
stanna tiden
men vad skulle det göra
det skulle bara fortsätta
med ett ännu större hopp


på en sekund kan jag se allt falla
precis som vad som helst
att göra allt eller ingenting
det spelar ingen roll
att förstå att det inte är möjligt
för att få ett slut
du kastar sten mot en spegel
precis som vad som helst


precis som snön som kastas
hur våren räddar allt
hur allt kan sluta i ett enda kaos
låt det få ett slut
innan allt börjar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0