Jag minns när mamma ringde och sa att katten hade sprungit bort i ett extremt spöregn. Jag tror aldrig jag har varit så orolig för någonting. Gudskelov, jag kunde inte tänka på annat hela dagen.

men när hon ringer några timmar senare och säger att hon har hittat hem igen, jag har hon aldrig heller blivit så överlycklig.

greta, mitt lilla hårmonster sitter just nu och biter mig i hakan.


skulle vilja säga kattfan, men ångrar mig när jag tänker på
hur lätt hon hade kunnat virrat bort sig i det där regnet.